Allt händer på samma gång !
Tårarna kommer nu igen, bara för att jag måste återuppleva dagen som varit så underbar !
Och gårdagen. Jag mår så bra i nuet, men om jag tänker framåt så tänker jag tomrum, och bakåt så ser jag all lycka som jag nu måste lämna..
Klarar nästan inte av att prata om det.. För så fort jag upplevt det så låser jag in det jättelångt i mitt hjärta.. Suger åt mig krafter som jag behöver för att klara det här..
Idag gick jag ifrån skolan för sista gången ! Gråtandes.. Mot Anton, kom till han å grinade.. Yeey,
man vill ju vara glad och lycklig, inte förstöra ögonblicket med tårar, det kommer jag kunna göra efterhand när jag förlorat alla ! Eller nu säger jag förlora igen, men det e inte samma sak att inte gå i samma klass som några av sina bästa vänner.. Enia Carro Emelie och Julia ! Det kommer aldrig bli samma sak igen.. Vi kommer inte träffas på morgonen och prata i mun på varann om allt som hänt under gårdagen. Kunna läsa varandrar ansiktsuttryck och förstå allting.. Kramas. Skratta tillsammans varje dag.. Det kommer aldrig vara så underbart igen..
Det kommer inte längre finnas just dom där glada tjejerna i klassen som ler och mår bra. Och inte dom galna killarna som man älskar no matter hur många vattenballonger dom kastar på en.. Dom som har sån underbar humor och så galna idéer som får en att känna att man verkligen vill leva livet och ta risker..
Så många personer i nioB, betyder så fruktansvärt mkt för mig så det inte går att förklara !
Dom får mig att längta till skolan, vad man än har för prov. Man vet att varje dag händer något nytt, spännande, speciellt, som man lägger i hjärtat och som lär en nya saker här i livet.
Varje dag har jag skrattat å mått bra i min klass. Och nu ska jag klara mig själv.. Släppa, och let go.. Låta alla åka till sina nya skolor och skaffa nya Lindor som skrattar åt allt..
fan , jag kan inte.. jag kan bara inte. jag går ju fan sönder inuti !
Jag måste vara den som tkr det här e jobbigast av alla, för jag blir ju tårögd hela tiden.. Å när andra är glada kan jag vara ledsen för att dom är glada och för att jag aldrig kommer få se dom glada sådär igen..
Å jag HATAR att jag tänker så ! Jag ska se allt på ett bra vis, att jag i alla fall fått den här tiden.. Men när man e ledsen, så tänker man helt fel..
När man äntligen kommer nära, det är så man ska släppa taget.
Varför ?
No you can't read my Pokerface
Och gårdagen. Jag mår så bra i nuet, men om jag tänker framåt så tänker jag tomrum, och bakåt så ser jag all lycka som jag nu måste lämna..
Klarar nästan inte av att prata om det.. För så fort jag upplevt det så låser jag in det jättelångt i mitt hjärta.. Suger åt mig krafter som jag behöver för att klara det här..
Idag gick jag ifrån skolan för sista gången ! Gråtandes.. Mot Anton, kom till han å grinade.. Yeey,
man vill ju vara glad och lycklig, inte förstöra ögonblicket med tårar, det kommer jag kunna göra efterhand när jag förlorat alla ! Eller nu säger jag förlora igen, men det e inte samma sak att inte gå i samma klass som några av sina bästa vänner.. Enia Carro Emelie och Julia ! Det kommer aldrig bli samma sak igen.. Vi kommer inte träffas på morgonen och prata i mun på varann om allt som hänt under gårdagen. Kunna läsa varandrar ansiktsuttryck och förstå allting.. Kramas. Skratta tillsammans varje dag.. Det kommer aldrig vara så underbart igen..
Det kommer inte längre finnas just dom där glada tjejerna i klassen som ler och mår bra. Och inte dom galna killarna som man älskar no matter hur många vattenballonger dom kastar på en.. Dom som har sån underbar humor och så galna idéer som får en att känna att man verkligen vill leva livet och ta risker..
Så många personer i nioB, betyder så fruktansvärt mkt för mig så det inte går att förklara !
Dom får mig att längta till skolan, vad man än har för prov. Man vet att varje dag händer något nytt, spännande, speciellt, som man lägger i hjärtat och som lär en nya saker här i livet.
Varje dag har jag skrattat å mått bra i min klass. Och nu ska jag klara mig själv.. Släppa, och let go.. Låta alla åka till sina nya skolor och skaffa nya Lindor som skrattar åt allt..
fan , jag kan inte.. jag kan bara inte. jag går ju fan sönder inuti !
Jag måste vara den som tkr det här e jobbigast av alla, för jag blir ju tårögd hela tiden.. Å när andra är glada kan jag vara ledsen för att dom är glada och för att jag aldrig kommer få se dom glada sådär igen..
Å jag HATAR att jag tänker så ! Jag ska se allt på ett bra vis, att jag i alla fall fått den här tiden.. Men när man e ledsen, så tänker man helt fel..
När man äntligen kommer nära, det är så man ska släppa taget.
Varför ?
Kommentarer
Said By: Pernilla
Inte ska du vara ledsen Linda!
Jag tyckte också att det var jättejobbigt att gå ur nian, alla jag gick med där hade jag gått med ända sen jag gick i dagis..
men jag överlevde. Jag har fortfarande kontakt med några av dem. Det blir vad man gör det till. Vill du fortsätta ha kontakt med dina kompisar då har du det! Man får jobba på det!
Jag tycker att du ska se framåt ist, tänkt allt kul du kommer att vara med om! Framtiden ligger för dina fötter (så att säga :P)
kom till Furudal nu!
kraam <333
Trackback
